perjantai 29. toukokuuta 2015

Tack Sverige!

Nu är jag redan på väg hem efter 10 månaders boende i Sverige. Hela tiden var det inte dans på rosor men jag är jätte nöjd att jag vågade flytta. Nu ska jag berätta om de bästa sakerna som hände till mig i 2014-2015 i Sverige.

Min första orienteringsrunda i Halmstad var i Tylösand. Så härligt! En riktigt kustterräng och fin solnedgång, vad kan man önska mer om orienteringen? (ingenting)

Kustterräng, oh vad fint
Under de första månaderna cyklade jag ganska mycket runt för att se vart hade jag flyttat. Jag hittade Galgberget, dess utsiktstornet (där jag besökte första gången erst i maj) och utsiktet över staden.

Det faktiskt bor någon i huset bredvid tornet.
Utsikt över Halmstad
Redan i september tog jag del i en orienteringstävling. Det gick så väldigt bra, jag fick även flow-känslan som jag hade saknat för många år. Där träffade jag även Karin för första gången och alla andra glada Hokare. Tack för er, ni var så vänliga mot mig och jag kände mig verkligen välkommen alltid i träningarna!

Så här ser det ut i orienteringstävlingen (lite konstigt dock att ingen är halvnaken)
I september sprang jag också Halmstadmilen. Konditionen var inte så bra som det har varit, men ändå var jag rätt nöjd. Tiden var bättre än jag väntade, och jag var tvåa! Priset var också gott, Scandic-bufféer nämligen.

På hösten hade vi filmkväll och taco-/ost-/vinkväll med tjejer i min klass. I den sistnämnda övade vi även anatomi-dansen, mysade och spelade Tinder. Vanlig tjejkväll med andra ord.


Det största orsaken som lockade mig till biomekanikprogram och till Halmstad var möjligheten att lära sig anatomi. Jag tyckte om materialteknik i Finland (som jag läste förra året och ska fortsätta efter sommaren), men jag var också intresserad av människan. Eftersom jag bara ska prata om de positiva saker, ska jag inte berätta vad som jag tyckte om de två anatomi-kursen (och alla andra kurser) som jag läste.
Det finns många musklar i underarmen och bara tre i överarmen
De nästa bilderna är ifrån Tylösand. Oj vad jag älskar det, och hela naturen i Halmstad. Jag känner mig inte som en skog-människa fast mina hobbyer är orientering och scoutning, men jag tycker om naturen i alla fall.
Tylön, södra Hallands enda ö

Livräddarstornet i Tylösand, finns i alla postkorten

Det här finns även i Instagram @suvistinen
Det första kräftskiva i mitt liv! Äntligen fick jag möjligheten att vara med i ett sådant, och jag även åt en kräfta. Är inte säkert om den är värd det. Efter kräftskivan siktade vi mot stan och där var det också roligt. Det var natten jag var senaste ute när man tänker hela Sverige-tiden.

Det var inte de kräftor som jag åt
Lite mer orientering. Det kändes så roligt hela hösten, hoppas jag kan få samma känslan när jag är helt frisk igen och när det är dags att sätta något mål.

Eketånga
Första gången när jag färgade mitt hår! Eller det var Anna faktiskt, men det blev jätte skönt tycker jag. Jag färgade rosa toppar två gånger igen efter den där kvällen för jag tyckte om dem så mycket.
Det var en förfest där vi färgade hår och mätade blodsocker. Som vanligt. Jag pratade dålig finska (ja det var jag som pratade dåligt) med full Ina för första gången. Denna natten var jag den enda gången i nån nattklubb i Halmstad, och visst färgade jag en enhörning i målarboken där. Det var en rolig natt det.
Jag, Andrea och rosa toppar

Här ser vi även Aino, den andra finskan i TBI
På hösten cyklade jag till Danska fall. Det var över 20 kilometer dit och först tänkte jag att fallen inte var så speciellt, men sen fattade jag att jag verkligen bor så nära så fina områden.



Danska fall
25mannakavlen i orienteringen var i Stockholm i oktober. Jag åkte dit med HOK, sov hos Emilia och tävlade på både lördag och söndag. Lördag var en bra dag, jag träffade mina finska kompisar för första gången efter 2 månader och tävlingen gick också bra. Ska inte prata om söndag.

Där är det Sanni och jag (första gången kände jag inte igen mig själv)
Mina skolkompisar Ansku och Heini från Finland kom hos mig i oktober! De var roliga dagar med massor av skratt, turisttour, mat, Nemo-filmen och nattäventyr.

För att vi inte gillar de vanliga turistbilder.
Årets sista kavlen, Smålandskavlen, arrangerades i High Chapparall. Eller egentligen bredvid den. Jag sprang med HOK-tjejer, och för första gången var det inte långt att åka dit. Jag var trött och terrängen var blött men roligt hade vi i alla fall.


Jag fick prova på skidskytte! Det var jag och andra 10-åriga som var där, men det var riktigt kul i alla fall. En gren där man kan anklaga vapen om det går inte bra :D

Vapen var inte bra.
Efter de första tentorna hade Biomek sin halloween-fest. Jag klädde mig som en fjortis, Partille Johnny. Kan inte fatta att folk har på riktigt klädd sig så. Jag vann inte priset (bäst outfit), men det var roligt ändå. Jag fick också en förklaring varför borde alla vara vegan. (Det var den sista dagen i min köttfri oktober, men jag blev inte en vegan eller även vegetarian.) Kul å se alla biomekare.
Partille Johnny, you got to be kidding me.
Säsongens sista tävlingen var i Danmark. Jag, Karin och 14 gubbar åkte till Danmark (jag fick ingen färjaresa till 25manna, så jag fick den nu) för att springa Jaettemilen. Snabb terräng, skön höstväder och trötta benen först efter loppet, finns det nån bättre sätt att tillbringa sin tid?

Efter resan till Finland i mitten av november ville jag göra något kult för att inte känna hemlängtan, så jag bad Aino att ta mig med till stallet. Jag fick rida och det var roligt fast jag fall en gång.
Aino rid lite bättre än jag
Min första turistresa var till Köpenhamn och Malmö. I de båda städerna hade jag kompisar, så jag hälsade dem och hade en härlig helg. I Köpenhamn kollade jag och Sanni (min bästa kompis i lågstadiet) de alla viktigaste sevärdheterna och till och med min egen lilla sjöjungfru träffade sin kompis. Lika som bär.

 
Det var Finlands självständighetsdag när jag var i resan, så jag kollade festen på tv med finska studenter i Malmö. Efter det festade även vi i en nattklubb. Efter flera timmars turisttour i Köpenhamn och dansande i klubb var jag helt trött men glad över det att jag har så mycket kompisar överallt i världen.
Jag fick fira självständighetsdag med andra finländskor, tack Helena för det!
I december ordnade biomek julborden som jag väntade på. Jag tycker om mat och hade aldrig ätit svensk julmat. Det var lite konstigt (köttbollar och korv i julbord, de är ju valborgmat) men gott naturligen. Jag orkade inte festa den där dagen så jag följde inte till stan.

Mat.
Innan jag åkte hem för julllov ordnade HOK Skinkjakt. Det var lite skojigt orientering med spegelkarta och jag fick inte ens skinkan. Men jag tycker pepparkakor var bättre för mig.

2015

Efter jullov hade vi klassfest. Det var roligt, mysa lite med klasskompisar efter lov och tentorna.


Jonas, Anna och Fredrik
I januari hälsade jag min kompis Eve i Växjö. Hon är där som utbytesstudent under vårterminen. Vi firade hennes födelsedag, orienterade och tog del i Kulturnatt. Vi fick även vår bild över huvudgatan, snyggt.
Växjö Kulturnatt
I vinter hade vi tid att kolla innebandy. Fredrik spelade och Anna och Ina bredvid mig frågade vem av spelarna tyckte jag är snyggast.
Vi inte bara kollade sport utan också gjorde det själv. Under vinter och våren spelade vi innebandy, volleyboll och badminton med mina klasskamrater. Jag tycker jätte mycket om att spela olika bollspel när man får bara spela och behöver inte träna på det :)

Jag valde inte den snyggaste killen tyvärr.
Iida kom och hälsade mig i februari. Jag var jätte besviken över Halmstad då, för det var regnigt och dåligt väder hela helgen. Ändå visade jag Östra Stranden, Galgberget och staden till henne. Vi även kollade filmer och åt risgrynsgröt.

Beach-väder
Efter Iidas besök åkte jag till Stockholm och hos Emilia igen. Hon är en riktig stockholmare och visade mig den Stockholm hon bor i och inte den som turister ser. Jag tycker mycket om Stockholm, det vore kul att bo där någon gång :)

Till Stockholm åker jag garanterat tillbaka.
VM-Falun (skidor) var en härlig upplevelse. Jag åkte dit utan kompisar men kom hem med två. Jag valde även den bästa dag att åka dit, för det var damernas stafett och Finland tog sin enda medalj där. Det var dyrt och kallt, men det var värd det.

Det bara är bättre att ta bilder med backhoppningsbacke bakom sig, fast längdskidor var den som jag var intresserad av.
Efter Falun fortsatte min sportlovsresa (det finns ingen sportlov i högskolor, men jag tog egen) till Göteborg. Där hade jag också kompisar. Först visade min basketbollkompis Inka lite Göteborg och sen lånade min scoutningskompis Riikka sin cykel så att jag fick se Göteborg lite mer. Göteborg är också skönt, det fattade jag senast på nästa dagen.

På kvällen hade föreningen Göteborgs finska ungdomar en fest. Jag träffade andra finska studenter, både utbytes- och programsstudenter. Det var en rolig kväll och då tänkte jag att det var lite synd att det inte finns andra finska studenter i Halmstad. Nästa dagen fick jag cykla igen, och det var så himla skönt! I skärgården nämligen. Det var fyra år sen när jag cyklade i Åbo skärgården med min vän Sanni och jag hade saknat det. Varför har Halmstad bara sandstränder och ingen skärgård?

Oj va jag älskar skärgården
Igen, naturen och särskild Tylösand är det bästa som Halmstad har. Kolla nu!


I mars kom mina brudar å hälsa mig! Vi fick även sol när vi var i Tylösand och det var häftigt det. Det var länge sen när vi träffade sist, så det var riktigt skönt. Och jag tyckte om att visa Halmstad till mina vänner, det är lite tråkigt att uppleva allt ensam.

selfie-stick!
Vi deltog även i orienteringstävlingarna innan tjejerna var tvungna att åka hem. Men jag var inte ensam efter det heller, för då var det Eve som hälsade mig. Vi hittade en så här trevligt ställe i Centrum, även jag inte hade sätt det tidigare. Senare läste jag att det där är Halmstads äldsta hus.

Riksdagsvalet i Finland och jag fick rösta i Halmstad! Jag träffade många gamla tanter och gubbar som pratade rolig finska och bjöd på kaffe. Min kandidat gick inte in i parlament.

Halmstads Finska förening
Första gången jag bodde i Sverige var i 2009. Jag var som en au pair i Värnamo för tre veckor. Jag hade läst svenska tre år i skolan och jag tänkte jag kunde prata perfekt svenska. Det kunde jag naturligen inte, och första veckan var jag mesta dels bara tyst under diskussionen. I april ringde jag till Marianne och berättade att jag bor i västkusten. På helgen åkte jag till Värnamo och träffade barnen, som var så stora nu! Men lika vilda som sex år sedan.
Nu var situationen med språket helt olik och jag kunde prata om vad som jag ville, inte om det som jag kunde. Jag fick även se mina gamla löpningsterränger och häststallen.

I maj var det dags att springa igen. VårRuset heter tävlingen och jag försökte få ett lag med 6 tjejer med (då får man picknick), men lyckades få bara en kompis med mig. Fast det kändes jätte obekväm, smakade blod munnen och jag sprang lite sämre tid än höstas var det en rolig evenemang, och särskild när Elin följde med.

Vi gjorde det!
Min sista resa före hemresan var tävlingsresa till Stockholm. Det var billigaste att flyga dit, så jag gjorde det. Jag var sjuk men det var väldigt roligt att få vara med. 15 fina tjejer, nästan lika många bra loppen och massor av härliga känslor. Fast min idrottskarriär inte har gott som jag hade hoppats, är jag inte redo att sluta den, för jag älskar de känslorna. Mina dagar kommer, ni får se.
På denna gången var jag inte med i gänget
Efter Stockholm träffade jag Inka igen i Göteborg. Vi ville se Liseberg. Det var fint där, men vi inte hade de stora åkpassen. Atmosfear, fritt fall avr vårt val. Efter Gröna Lunds fritt fall -upplevelse var jag lite rädd, men ville göra det iaf. Det var inte alls så skrämmande som jag tänkte, utan bara rolig.

 
Mamma och pappa hämtade mina grejer två veckor innan jag flyttade hem. Den sista dagen när jag hade cykeln med mig cyklade jag till Torvsjön. Havet är skönt men jag är absolut en sjö-människa. Jag sprang runt sjön och njöt av sommartemperaturen. Vatten var dock inte varm.
Torvsjön
När jag var frisk igen sprang jag äntligen nästan hela Prins Bertils Stig. Jag åkte buss till Tylösand och sprang hem. Vilken tuffis jag är haha :) Men det var fint, jag kommer att sakna de vyer.
Årets bästa löpning hittills
 Om man har bott på kusten för nästan ett år, måste man absolut ha simmat i havet. För jag inte gjorde det i höstas, var jag tvungen att göra den nu. Det var inte alls så kallt som jag trodde.
Min närmaste strand, Östra Stranden
Sista helgen ordnade tvåor avslutningsfest till treor som tar examen nu. Vi ettor fick följa med på kvällen. Det var grillning, kubb, snapsvisor, roliga bilder, flintastek och fryskallt. Nästan som sommarfester i Finland.

Efter sista tentan gick vi till restaurangen nästan hela klassen. Det var asiatiska buffé och alla åt för mycket. På kvällen hade vi även hemmafest och där fick jag ta avsked till mina fina klasskamrater.
Tack Sverige, tack Halmstad, tack HOK, tack TBI och särskild tack biomek-ettor! Hoppas vi ses nån gång och hör av er om ni kommer till Finland någon gång!
 
Sushi blev inte min favorit nu heller
 
Jag änvände inga hjälpmedel, inte ens Word när jag skrev den här texten. Så bra kan jag svenska nu, och jag hoppas att någon gång i framtiden ser även jag själv alla felen som jag skrev nu.

tiistai 19. toukokuuta 2015

TJ10

Mun paluumuutto on alkanu realisoitua kun kämppä on tavaroista tyhjä eikä tunnu enää kodilta. Äiti ja isä kävi viikonloppuna hakemassa autolla mun tavarat, ite lennän ens viikon perjantaina kotiin. Lauantaina kun äiti ja isä tuli, vein ne Tylösandille lenkille. Se on kuitenkin hienointa mitä täällä on, ja vaikka tästä vuodesta olis mitä mieltä, tääl on kyl aivan saakelin hyvät maisemat. Tykkään tosi paljon merestä, metsistä, vesiputouksesta, järvestä ja rantapoluista mitä täällä on, mutta niistä lisää myöhemmin.

Tää ei tunnu enää kodilta.
Tylösandin lisäks käytiin kreikkalaisessa syömässä ja näkötornissa kattelemassa maisemia. Isä totes että kaikki näkötornit on alun perin rakennettu liian mataliksi, koska puut tulee tielle. Alle vuorokauden Halmstadissa olon jälkeen porukat lähti paluumatkalle, arvostan kyllä kun jaksoivat tänne asti ajaa.

Mun viime ajat on kulunu tehdessä kaikkia vikoja juttuja ennen lähtöä. Tiomilan (jossa en sittenkään juossu koska hankin jostakin flunssan) jälkeen kävin koriskaverini Inkan kanssa Lisebergin huvipuistossa. Koska olin siinä flunssassa, en ottanu ranneketta vaan ainoastaan yhen laitelipun. Halusin nimittäin vapaapudotukseen. Se alue oli kivan näkönen ja siel oli kiva kierrellä, vaik vähän viilee päivä olikin. Inkakin uskaltautu vapaapudotukseen vaikka pelottelin sitä 7 vuoden takaisella kokemuksellani Gröna Lundin vapaapudotuksesta. Silloin oltiin pikkuveljen kanssa ihan paniikissa ja alhaalla jalat oli niin spagettia että sen jälkeen ei taidettu minnekään muualle enää uskaltautuakaan. Tällä kertaa se ei kuitenkaan ollu yhtään niin hurjaa, vaan oli ihan liian nopeesti ohi. Joka tapauksessa mulla oli kiva päivä ja sain vetää yli yhden asian mun listalta.

Liseberg, taustalla vapaapudotus
Alkuviikon olin koulussa. Torstaina oli helatorstai, ja menin Halmstad OK:n klubbstafettiin. Se oli partiosuunnistusta ja siel oli hyvä meininki. Ilma oli lämmin ja suunnistus kivaa. Loppupäivän makoilin pihalla auringossa, kohta on kesä.

Klubbstafett
Perjantaina toteutin mun järvilenkkihaaveen. Olin jo syksyllä päättäny et vielä jossain vaiheessa juoksen tuon yhden järven ympäri, kun se näyttää niin kivalta. Se järvi on 10 kilsan pyöräilyn päässä, siks en oo toteuttanu sitä aiemmin (tai siis joka kerta kun oon lenkillä käyny). Vitsit tykkään järvistä. Vaikka on tuo merikin kiva, niin oon silti enempi järvi-ihminen.

Torvsjön
Maanantaina oli toisen ryhmätyön esitys, joten se on nyt kokonaan ohi. Onneks, se raasto hermoja ikävästi.
Tänään kävin Scandicissa aamupalalla, kun yks lahjakortti syyskuun Halmstadmilenin kakkossijasta oli vielä jäljellä. Nautin ruoasta pitkän kaavan mukaan ja sen jälkeen istuskelin vikaa kertaa kirjastossa. Kävin kaupungilla pyörähtämässä, ostin leijan. Sit kävin Skatteverketissä tekemässä muuttoilmotuksen(!!) ja kotimatkalla lennätin leijaa Bolmensilla. Sekin on aika kiva paikka.



Kun mun polveen alko taas sattua, en oikein tienny mitä ajatella. En jaksanu olla kovin epätoivonen, ja mietin jo et jos lopettais tai vaihtais lajia. Mitään kunnollista tulostavotetta mulla ei ole vuoden 2013 SM-viestin jälkeen (eikä pari vuotta ennen sitäkään) ollu, koska oon ollu jatkuvasti loukkaantuneena. Aina kun vähän pääsee jaloilleen, on niin paskassa kunnossa että pakko tehä vaan tunnin turhia. Kato ettei vaan menis yli ja tulis uusia vammoja. Otan varovasti. Hienostipa on sekin sujunu, otan varovasti ja silti loukkaannun, sillä reseptillä ei ikinä pääse kuntoon.
Mutta sitten aloin miettiä niitä tunteita, mitkä vähän Tiomilassa nosti päätään. Se kun joukkue menestyy (se nyt ei ihan sama juttu oo kun ei ite juokse), tai kun ite tekee tykkijuoksun ja mikä parasta, jos sen tekee vähän yllättäen, ylittää ittensä. Se tunne on ihan mahtava, samoin kun se kutkuttava jännitys ennen tärkeää kisaa tai kovaa paikkaa. Se kun haluaa pärjätä ja tietää että siihen on mahdollisuudet jos menee hyvin. Kun pääsee maaliin ja tietää että nyt meni hyvin, tein parhaani. Niitä tunteita en vaan oo saanu mistään muualta, ja niiden takia en ole valmis lopettamaan. Nyt oon varannu jo hierojan ja jalkaterapian ja seuraavina vuorossa on jäsenkorjaus ja fysioterapia. Sen jälkeen kiropraktikko, akupunktio ja jos joku viel keksii jonkun niin kertoo.

Yhteishenki.
Vähän kyllä pelottaa tuo Jukola, että pystynkö juoksemaan sielläkään. Se kyllä harmittaa jos en pysty. Toiveena olis että jos pari kertaa pääsisin myös maastoon ennen sitä.
Mutta sillä välin keskityn muihin juttuihin. Kun pyörä vietiin myös pois, oon käyny puntilla. Aloin miettiä et miten jatkan tätä uutta harrastustani Suomessa, että oiskohan jollain tutulla kotikuntosali. Sitten tajusin että kyllä, meillä. Kyykkään pihalla koko kesän, silloin kun en ole töissä, rannalla, pyöräilemässä, uimassa, vesijuoksemassa tai rullaluistelemassa.